Jag känner mig för hotad för att yttra mina ord. Ändå gör jag det.
Tänk på de fulaste, mest kränkande ord du vet, klumpa ihop dem och skrik ut dom i en persons öra så högt att personens trumhinna spräcks. Skrik att du hatar den personen, att du skulle göra nästan vad som helst för att få bort den varelsen från vår jords yta. Jag känner så. För inte en person. För många. Ibland mig själv också, men jag har fattat att det är inte mig själv jag ska vara sur på. Det är på dem där.
Dom där personerna kallas Skola. Min skola.
Ibland får jag för mig att ta till fysiskt våld. Men det skadar mig mer än vad det gynnar mig.
YTTRA. TALA. GESTIKULERA. SIGNALERA. SKRIKA. BEVISA.
Ingen ska någonsin trycka ner dig, säga att det du finner rätt, är fel. Allt du tycker är rätt, är rätt. Håll det inom dina ramar.
Ingen, INGEN, ska säga till dig att det du tycker är fel, det du gör är fel.
Det är dom andra som gör fel, du gör rätt. Hemligheten i att bara tro på sig själv, är att dölja det. Jag har lärt mig det nu.
För inte FAN ändrar jag Åsikt bara för att ni säger det till mig.
Jag kan gråta, säga att jag ångrar mig hur mycket som helst.
Det enda jag gör, är att inte göra om samma misstag igen.
Jag hatar er.
Kommentarer
Trackback
