Sunrise..
.. med Norah Jones.
Vi lyssnade på den ett par veckor i femman, när vår vanliga lärare hade högt blodtryck och inte kunde jobba, så fick vi den skönaste vikarie jag någonsin haft. Vår andra lärare fick dåndimpen när vikarien brände ner hennes adventljustakar och tände rökelse i klassrummet.
Hon tyckte inte att man lärde sig någonting genom tvång, utan genom att ha kul. Så på engelskan slutade det med att vi skulle berätta om någon upplevelse med ett djur. Jag berättade om min tennislärare som hade blivit biten av en vithaj när han surfade. På svenska. På bilden fick vi kludda ner våra fantasifoster och Ranya, som hon hette, visade bilder från sina resor runt om i världen, berättade om när hon sov på en strand i Bahamas tror jag att det var och det strök runt pumor eller pantrar (eller vad det nu var) runt fötterna på en..
Och jag måste säga att det var den människa som gjort störst intryck på mig. Liten och vilseb som man var (och är), var hon en Grym förebild. Hon var lite av den där skit-i-skolan-det-fixar-sig-ändå förebilden, som man avundades och skrämdes av.
Just nu vill jag vara som Ranya, backpacka runt jorden, sätta mig på botten av röda havet mitt i natten med tuber och titta upp på månen genom vattnet, som hon gjorde, och totalt skita i skolan. Ta dagarna som dom kommer, Fånga dagen, Carpe Diem. Och jag undrar mer än någonsin vad hon gör just nu, var någonstans på jorden hon är..
Somliga människor lyckas med att vara så. Jag tvivlar på att jag skulle överleva.
Fan, tänk om livet vore ett långt sabbatsår, sommarlov, en mammaledighet eller pension.
Då skulle jag vara lycklig.
Vi lyssnade på den ett par veckor i femman, när vår vanliga lärare hade högt blodtryck och inte kunde jobba, så fick vi den skönaste vikarie jag någonsin haft. Vår andra lärare fick dåndimpen när vikarien brände ner hennes adventljustakar och tände rökelse i klassrummet.
Hon tyckte inte att man lärde sig någonting genom tvång, utan genom att ha kul. Så på engelskan slutade det med att vi skulle berätta om någon upplevelse med ett djur. Jag berättade om min tennislärare som hade blivit biten av en vithaj när han surfade. På svenska. På bilden fick vi kludda ner våra fantasifoster och Ranya, som hon hette, visade bilder från sina resor runt om i världen, berättade om när hon sov på en strand i Bahamas tror jag att det var och det strök runt pumor eller pantrar (eller vad det nu var) runt fötterna på en..
Och jag måste säga att det var den människa som gjort störst intryck på mig. Liten och vilseb som man var (och är), var hon en Grym förebild. Hon var lite av den där skit-i-skolan-det-fixar-sig-ändå förebilden, som man avundades och skrämdes av.
Just nu vill jag vara som Ranya, backpacka runt jorden, sätta mig på botten av röda havet mitt i natten med tuber och titta upp på månen genom vattnet, som hon gjorde, och totalt skita i skolan. Ta dagarna som dom kommer, Fånga dagen, Carpe Diem. Och jag undrar mer än någonsin vad hon gör just nu, var någonstans på jorden hon är..
Somliga människor lyckas med att vara så. Jag tvivlar på att jag skulle överleva.
Fan, tänk om livet vore ett långt sabbatsår, sommarlov, en mammaledighet eller pension.
Då skulle jag vara lycklig.
Kommentarer
Trackback
